Idag, den 14 juli på Victorias födelsedag, är en riktig skitdag. På dagen 10 år sedan mamma dog i den hemska sjukdomen cancer och dagen firas med att sitta och planera för Ronnys begravning. Jag är förbannad, ensam och ledsen, har ångest. Tur att Marie finns att ta hand om Isa sådana här dagar och nätter. Har lovat ringa ett samtal, men känns som om samtalskvoten är fylld för idag... 

Anna kommer med på torsdag, känns jätteskönt med henne och Marie. Grattis Annas Maja som fyller hela 8 år!

Gå ej ifrån mig, Du vill ju stanna

Stanna tills jag själv måste gå
Lägg Din älskade hand på min panna
Än en liten stund är vi två
 

Förlustens hela storhet
jag ej har fattat än
vet blott att jag har mistat
min allra bästa vän
 

Då viskar jag de orden
de vackraste jag vet:
Du var mitt allt på jorden
och min i evighet

Kolla in världens bästa dagmattes dagbok www.zico.hundsida.se och se vad mycket kul vi har haft. Min dagmatte Marie har en egen liten Svarte Petter som heter Zico, vi har varit vänner sen busungen var valp. Alltid hänger han i mina öron, aldrig är han tyst och sällan stilla, men här trivs han som bäst högst upp på en myrstack. Puss på dig Lille Svarting.

Mer om Tvååker senare. Det var en känslomässigt jobbig och ensam resa, men nu är det gjort.
 
Vill  presentera "min" proffsliga handler Josefin som tog Isa i lördags när matte var knäckt. Tack och kram Jossan, vad du är duktig, vi gör om det i Ronneby!

Jag kommer knappt upp ur den där soffan jag sover på, måste rycka upp mig.

Åh, jag är så glad att Marie kommer på begravningen. Johan kommer att vara hemma, å från Värmdö kommer hans underbara mamma Astrid och låtsaspappa Sven.

Ska åka iväg med Isa, se om det går att göra något åt  hennes eftersatta päls, annars får vi nog hoppa utställningen i helgen.

Funderar på valpköpet, pallar jag ta hand om valpen, mitt sinne ska inte gå ut över den? Hur kommer det att fungera ekonomiskt?

Här ringer det, vågar inte svara, åskan går, har nummerpresentatör, ringer upp sen.

Nu har vi nog fått ihop en dödsannons. Fanns ju inga portisar bland symbolerna så jag fick göra en, gick jättebra, klippte ihop Isa och ett ankare, hoppas att det blir bra.

"Begravningen" kommer att vara den 16 juli, här i Kalmar. Bara de närmaste  kommer. Har lite kvar att ordna, bestämma vilka blommor som ska finnas på kistan och vilka sånger som ska sjungas. Träffa officianten. Undrar om man får lägga hans hatt på kistan, det måste man väl få?  Jag orkade inte plocka fram kläder till Ronny, de är oxå för stora, han magrade mycket på slutet.

Vi har inga vigselringar p.g.a Ronnys ringfinger var stelopererat, gick inte att få på något där. Men ska leta om jag hittar några av våra halsband att lägga med. Nä, nu börjar jag gråta igen. Isa är så beskyddande mot mig, känner av känslorna.

Vi hörs senare

Vilken fin eftermiddag med begravningsentreprenören, tummen upp till Bergs begravningsbyrå! Visst förstod Jan att vår råa och bisarra humor hjälpte oss att hålla gråten borta.
 

Vi var fyra stycken totalt olika människor som träffades. Fru, bror, svåger och kompis, känns som om alla blev nöjda. Huvudtanken; Ronny! Vad hade han tyckt och velat. Vi ska ha en borgerlig begravning med ljusa kläder och härlig musik. Barncancerfonden i stället för blommor.
 
Att Hasse-kompis erbjöd sig att sjunga ackompanjerad av Vanja på dragspel, är en underbar bonus, tack och kram till er! Också en inhyrd solist samt en man på piano.

Var och en av oss fyra väljer 1+2 sånger, oj vilken tid det kommer att ta, men salen är ledig hela dagen…

Simply the best; Isa kommer att deltaga! Ronny hade älskat det! Katterna får stanna hemma, de är lite ostyriga att ha med sig. Det jag älskar mest hos Ronny är hans kärlek till djur. Han talade aldrig om det, men visade det desto tydligare i sina handlingar.

Efter akten får de som känner gärna hänga med hem.

Senare ska vi sprida ut Ronnys aska i havet. Som Inger sa; -då finns han alltid omkring dig var som helst i världen du är. Fint.

Har bestämt EN sång i alla fall; ”Unforgettable” av Nat King Cole

Unforgettable, that´s what you are
Unforgettable though near or far
Like a song of love that clings to me
How the thought of you does things to me
Never before has someone been more

Unforgettable in every way
And forever more, thats how you´ll stay
Thats why, darling, it´s incredible
That someone so unforgettable
Thinks that I am unforgettable too
 
Tack till goa kompis Hasse, bror och svåger Tommy & Tommy för denna eftermiddag!

Bild från Ronnys sista bluesfestival i M-ås den 23:e maj 2009. Armen runt Henrik.

I morgon kommer begravningsentreprenören. Som stöd kommer Hasse, Ronnys vän och Tommy och Tommy (min brorsa och Ronnys brorsa). Hade velat haft Johan här, men han är i Belgien på bröllopsfest och det är honom väl unt, hoppas att de partar om rejält!

Har dammsugit lite och torkat av köksgolvet, säkrast när pedant-store-brorsan kommer, senast han var här tog han inte av sig skorna, fniss.
 
Men visst känns det lite skönt att ha rent omkring sig. Alla fina blommor som vänliga människor har skickat gör sig oxå bättre. Ronny kan vara lugn, vet att jag gör det för vår skull!

Skulle tävlat lydnad igår, pallade inte men ikväll ska vi försöka på Kalmar Brukshundklubb, kan ju inte mer än att gå åt helsefyr som Carina sa. Livet känns tungt, men vi ska försöka att kämpa på, det hade Ronny velat.

Kraaaaaaaaaam

Ikväll seglade min älskade livskamrat iväg för alltid. Jag var hos honom när han dog, Ronny orkade inte kämpa mer. Isa kan aldrig mer leka med husse.

Om glädje och sorg

Er glädje är er sorg oförställd.
Och samma brunn som ert skratt stiger ur
har ofta varit fylld med era tårar.
Och hur kan det vara annorlunda?
Ju djupare sorger gräver i er själ,
desto mer glädje förmår ni rymma.
Är inte den bägare, som innehåller ert vin,
samma bägare som bränts i krukmakarens ugn?
Och är inte lutan, som skänker själen tröst,
av samma trä som urholkats av kniven?

När ni fylls av glädje, skåda då djupt i era hjärtan,
och ni skall finna att det är endast det,
som skänkt er sorg, som skänker er glädje.
Och när ni fylls av sorg, skåda då på nytt i era hjärtan,
och ni skall se att ni i sanning gråter
över det som varit er till glädje.

Somliga av er säger: "Glädjen är större än sorgen",
och andra säger: "Nej sorgen är större".
Men jag säger er, att de är oskiljaktiga.
De kommer tillsammans,
och när en av dem sitter ensam med er vid ert bord,
minns då att den andre sover i er säng.

Likt vågskålar är ni förenade
er sorg och er glädje.
Endast när ni är tomma, är ni stilla och i jämvikt.
När skattmästaren lyfter er
för att väga sitt guld och sitt silver,
då skall också er glädje eller er sorg stiga eller falla.

Ur "Profeten" Kahlil Gibran