Ted sjöng ännu en odödlig text av Kenneth.

I den stora sorgens famn
finns små ögonblick av skratt
så som stjärnor tittar fram
ut ur evighetens natt
och i solens första strålar
flyger svalorna mot skyn
för att binda sköra trådar
tvinna trådar
till en tross
mellan oss..
så vi når varandra

I den hårda tidens brus
finns de skrik som ingen hör
allt försvinner i ett sus
som när vinden sakta dör
alla tårarna har torkat
till kristaller på min kind
jag har ropat allt jag orkat
allt jag orkat efter dig
hör du mig
kan vi nå varandra

I den långa vinterns spår
trampas frusna blommor ner
och där ensamheten går
biter kylan alltid mer
ändå har jag aldrig tvekat
mellan mörker eller ljus
för när månens skära bleknat
har allt pekat åt ditt håll
och från mitt håll
kan vi nå varandra

Äntligen börjar det lossna med träningen. Har fått ihop ett litet träningsgäng (5-7 pers), första träffen i morgon i Nybro. De har tydligen inte plogat på klubben så vi får vara på en skolparkering, Helen har tränat där förut. Vi kommer att alternera mellan Kalmar, Nybro och Emmaboda.

Ser också fram mot en tävlingslydnadskurs hos Eéa  tillsammans med tre andra vänner.

Något som ännu inte är officiellt, men som vi hoppas mycket på är en träningshelg framöver, en bra bit härifrån… Håller tummar och tassar för att det blir av.

Årets första tävling, för oss, går av stalpeln den 21 mars i Emmaboda.

Den här skulden jag alltid känner. Den sitter förståss bara i mitt huvud, vet ju egentligen att jag gjorde det jag kunde och trodde var rätt vid det tillfället och med den erfarenheten jag hade. Men jag ställer alltid kraven ett snäpp högre än vad jag förmår. När det är realitet försvinner alla kloka tankar jag tänkt vad som är det rätta och känslorna tar överhanden, stannar kvar och fräter upp mig. Det är bara jag som kan ändra mina tankar. Är det tuffaste arbetet som finns, att leva livet.
 

Lämnade Isa hos Sixten The Dog igår. Det är Klara och Daniel i Växjö som tar mycket fint hand om henne ett par dar. Daniel och Isa här på bilden (snott från Klara), visst ser det gutt ut . Följer Isa och Sixtens alla påhitt på facebook och i Klaras blogg. Tror inte Isa saknar matte ett dugg, fast hon blir säkert jätteglad när hon träffar mig igen. Oskar och jag tar det lugnt. Sovit nästan hela dagen, har vi gamlingar gjort. Tack kära Klara  , för att du lånar min Fisunge ett tag.
 

Så har vi varit på My Dog i Göteborg. Eftersom korta pälsen inte gick att ställa fick vi stå i rasmontern och prata och visa upp portisen. Ingegerd med familj hade ordnat allt så fint och bra, gör sig inte självt.
 

Våra hundar var duktiga ambassadörer för rasen. Isa promenerade med en underbar flicka som satt i rullstol, gick så fint bredvid. Likaså med barn anpassar hon sig. Och hoppar inte upp på pensionärer  

Här representerar Isa portisen i rasparaden med Ingegerds dotter, vad kul det var, fast mindre roligt att bli benämnd spansk vattenhund av speakern... .  På fredagen var det fullpälsade portisar i paraden, är nog säkrast.
 

Uppskattade att Helene och Justus tog sig tid att besöka montern, trots att Justus är en R.R. På fredagen kom Ulrika direkt från sjukhuset. Härligt att träffa henne IRL och att få krama om henne ordentligt.

Blev ju lite kär oxå. Oj, vad hon var rolig Maya, Sofia Ekströms tik. Eftersom vi löpte bägge två, var ju inte killarna runt omkring jätteglada, men inte brydde vi oss om det, hade nog med varandra...
Smaskens...

Vi vill busa!

No comments  

Efter buset blev det massage och streching.
 
Försöker rulla över på rygg, men magen ska inte masseras sa flickan.

Streching.

Bodde på samma hotell som Monica & Bosse, Jossan och Johanna, så blev förståss lite fest på kvällarna, det hör till. Nästa år ska vi bo på Gothia tower, för p.g.a av vädret (har nog aldrig känt en sådan kall blåst) blev det en väldigt massa taxiåkande mellan hotellet och mässan, bättre att lägga kosingen på boendet.

Monicas Trulle gick i BIS-finalen för valpar, supergrattis till er, han är så duktig och fin:-). Visste väl att ni inte kunde låta bli att delta i finalen, trots att det blev sent.

Så inspirerad (not) av att skriva lite här. Lägger ut några kort av vad vi gjort. Vi firade nyårsaftonens förmiddag hos Monica Hillman, med lite aktiviteter för att trötta ut hundarna inför kvällens festligheter.

Jossan kollar in Bosse Kock.

  Stor korv till en liten vovve (Zico underst).

Sitta själv här när de andra äter? Alla fall fint täcke jag fått låna av Sixten. 

Klara och Daniel tröstar mig lite, matte verkar vara mer borta än vanligt.

Här fick tjuvaktiga jag inte vara med.

Snygg-Sixten övar hälsning!

Därför är tårarna salta, för att de inte ska frysa till is på dina kinder...