Den här skulden jag alltid känner. Den sitter förståss bara i mitt huvud, vet ju egentligen att jag gjorde det jag kunde och trodde var rätt vid det tillfället och med den erfarenheten jag hade. Men jag ställer alltid kraven ett snäpp högre än vad jag förmår. När det är realitet försvinner alla kloka tankar jag tänkt vad som är det rätta och känslorna tar överhanden, stannar kvar och fräter upp mig. Det är bara jag som kan ändra mina tankar. Är det tuffaste arbetet som finns, att leva livet.
 

 

Marie

22 januari 2010 22:01

Ja, det där med att ändra sina tankar är inte lätt, men det första steget är att förstå att man måste göra det men sen kommer det svåra att göra det. Rent logiskt vet man en sak men psyket håller inte alltid med. Sköt om dig Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Du ger mig nya motiv med rötter i min själ. Nej, jag har inte kommit över dig. Varför skulle jag det? Jag lever för det du gav. Och jag är lycklig över att du nådde in i mig och förändrade mig tår för tår. ...Det tror jag är din gåva till världe...

 Idag simmade Isa-Fisan under vattnet för första gången. Plupp, så dök hon ned och hämtade upp en sjunkande frisbee, flera gånger. I våras började hon bada utan att matte följde med ut, det tar sig Hon är nog snart nere på 8 meters djup, vänta bara ...