Direktlänk till inlägg 13 maj 2010

Sinnesro

Av Susanne - 13 maj 2010 08:38

Spåret blev inställt på kort varsel, kanske lika bra det? Det är mycket framöver.


Är "folknykterhetens dag" idag, motfalls som jag är funderar på att ta en liten rackare  ...


Veckan har varit en känslomässig berg-å-dalbana  . Nu känns det mer stabilt i känslolivet, hoppas det håller i sig . Ingen hade varit lyckligare än jag om det vore så enkelt som att bara "rycka upp" sig.
 
Uppe tidigt som vanligt, är så skönt med tidiga mornar. Myser lite, skönt med "söndag" mitt i veckan. Packar inför kommande helger, tvättar och småstädar i lugn och ro, lyssnar på helgradio. Lite grått här utanför, fin-fint den dag som idag är, Susanne-väder.


Gud

Ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden


Sinnesro
Bönen.
Den som beds över världen.
Av man och av kvinna.
Dag för dag.
Världen över.

Tag den med dig.
Be den om morgonen
Be den om kvällen
Be den, dag för dag.
Med insikt och omsorg
Om dig själv.
Om den värld du lever i.
Om din nästa.


Sinnesro.
Ro, och lugn.
Stillhet i sinnet.


Inte i rusande irritation och kvävande sorg.
Inte i stress.
Inte i frustration.


Utan i sinnesro.
I ro, och i lugn.
Med stillhet i sinnet.



Gud
Ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra

Vad är det jag inte kan förändra?
Var lägger jag mitt krut?
Vad är det jag inte kan förändra?

Det som varit kan inte förändras.
Det som kommer kan.
Det som sagts kan inte suddas bort.
Det kan inte riktigt backas.
Det som är sagt, det är sagt.
Men det kan mildras, det kan blekna.
Det kan talas om, och det kan förlåtas.
Och vi kan lära oss till nästa gång.


Till det som varit kan vi ändra förhållningssätt.
Vi kan se det, vi kan samtala om det, vi kan förhålla oss till det, och vi kan förlåta.
På så sätt kan vi förändra, även det som varit.
Men vi kanske inte kan ändra, förändra, det som är förbi.


Ett liv.
En anställning.
En dom.
Ett övergrepp.
En sorg.


Ibland blir det dags att släppa.
Släppa taget.
Och gå vidare igen.


Hur är det hos dig?Är det något du sörjer?
Är det något du söker upprättelse för?
Vad kan du göra?
Kommer du att göra det?
Kan du göra det?
Tjänar det något till?
Vad vill du skall ske?
Kommer det att ske?
Kan du göra, så att det sker?
Kanske kostar det bara mer?
Kanske är det dags att släppa?


Kanske är det just en sådan sak – som inte kan förändras.


Gud
Ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan

Är det så?
Eller kan jag förändra?
Kanske ligger det bara hos mig.
Hur ser jag det?
Kan jag förändra? Är det möjligt, eller skall jag ge upp?
Kan jag förändra, det som är fel?
Kan jag se, att något är fel, och bringa mod, att försöka ändra?

Vad kan jag påverka?


Kan jag påverka förhållningssätt?
Hur? Vems? Vilkas?
Kan jag påverka freden, ickevåldet, orättvisor, utsatthet?
Hur? Vems? Vilkas?
Kan jag påverka utsläppen, miljöfrågorna, vägnätet, skolgången?
Hur? Vems? Vilka?


Ja, visst kan jag påverka. Visst kan du påverka.
Vissa saker är gjorda i ett nafs.
Vissa tar tid.
Men ge inte upp.
Ge inte upp för inställningen att det inte går.
Det tar tid. Påverkan. Insikt.
Ge inte upp.



Gud
Ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden

Accept.
Mod.
Förstånd.

Lägg inte tid, kraft och påverkan.
Där du vet och tror att det kommer att misslyckas.
Lägg tid, kraft och påverkan
Där den kan göra nytta.


Förstånd.
Att inse loppet kört.
Att lägga ner, och gå vidare på nya spår.


Accept
Mod
Förstånd
För liv och framåtkraft.



Gud
Ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden
Vi hörs! Ta hand om er därute  
 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Susanne - 8 augusti 2010 21:28

                        

Av Susanne - 7 augusti 2010 21:16

Av Susanne - 1 juli 2010 20:56


Du ger mig nya motiv med rötter i min själ. Nej, jag har inte kommit över dig. Varför skulle jag det? Jag lever för det du gav. Och jag är lycklig över att du nådde in i mig och förändrade mig tår för tår. ...Det tror jag är din gåva till världe...

Av Susanne - 27 juni 2010 16:03

 Idag simmade Isa-Fisan under vattnet för första gången. Plupp, så dök hon ned och hämtade upp en sjunkande frisbee, flera gånger. I våras började hon bada utan att matte följde med ut, det tar sig Hon är nog snart nere på 8 meters djup, vänta bara ...

Av Susanne - 26 juni 2010 23:17

Sök i bloggen

Fråga mig

0 besvarade frågor

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2010 >>>

Tidigare år

Presentation


Jag heter Isa och är en portugisisk vattenhund. Här skriver vi om hundlivet + litet annat som händer i mitt och matte Susannes liv.

Ovido - Quiz & Flashcards