Vad vore livet utan Marie?

Ingen som följer med å tittar på hus, å ingen som kollar upp om gräsklipparen är startklar, å ingen Zico som äter upp maten och skrämmer livet ur katten  
Vad vore livet utan facebook?   
 
”Du kan inte förändra dem, men du kan bestämma dig för att inte låta dem ta din energi! Så skit i dem! Livet är för kort för idioter!!!” 
Tack för det Lize, ska skriva detta i pannan på mig själv.

Det är precis detta Ronnylevde efter. Önskar att du vore här. Du hade pratat, lyssnat och skojat, saknar dig så jävulskt grymt .

Du tog det mesta med humor eller en klackspark. Din toleransnivå var hög, men när den nådde gränsen var du inte att leka med.

Önskar jag vore mer som du, då hade det varit lättare att stå ut med mig själv, med livet.

Det skulle ju vara vi, tillsammans i världen, visst bestämde vi det så? Är alldeles skinnflådd utan dig. Måste försöka tänka på det du försökte förmedla, styra om tankegångarna, kämpa framåt, bli tuffare. Ensam är stark?

Vi ska tävla i morrn å det ska f-n gå bra, eller hur?

Morgondagens schema och ritualer.

Klockan ringer 05:30, masar mig upp och mickrar en stor kopp kaffe, skördar lite.
En liten tråkig kisserunda med Isa.
In i duschen.
Ät frukost.
Kom ihåg att plocka ner en godsak (eller?), den ”döda råttan”  + hundmappen.
Kör till klubben 07:45, inte värt att vara där för tidigt och nervösa sig.
Förbered Isa och ring Eeá.

All my love