Idag, den 14 juli på Victorias födelsedag, är en riktig skitdag. På dagen 10 år sedan mamma dog i den hemska sjukdomen cancer och dagen firas med att sitta och planera för Ronnys begravning. Jag är förbannad, ensam och ledsen, har ångest. Tur att Marie finns att ta hand om Isa sådana här dagar och nätter. Har lovat ringa ett samtal, men känns som om samtalskvoten är fylld för idag... 

Anna kommer med på torsdag, känns jätteskönt med henne och Marie. Grattis Annas Maja som fyller hela 8 år!

Gå ej ifrån mig, Du vill ju stanna

Stanna tills jag själv måste gå
Lägg Din älskade hand på min panna
Än en liten stund är vi två
 

Förlustens hela storhet
jag ej har fattat än
vet blott att jag har mistat
min allra bästa vän
 

Då viskar jag de orden
de vackraste jag vet:
Du var mitt allt på jorden
och min i evighet

 

Jessica

14 juli 2009 20:21

Vännen ...jag lider så med dig och det du behöver genomlida ...
Men även om det känns som ett STORT svart hål försök och se den där lilla strimman som lyser in Hopp..
Du kommer klara detta!!!!
Du är en underbar härlig människa som förtjänar all lycka
kraamar

 

Marie

14 juli 2009 22:07

Ibland önskar man bara att man kunde göra så mycket mer för att hjälpa.
Som Jessica skriver, du kommer att klara det här.
Kram Marie, Zico och Isa

 

Susanne och Isa

14 juli 2009 23:21

Är så tacksam för att ni finns!!! Vissa saker kan jag bara själv göra, precis som ni.
Nu har Grålle-Pålle fattat att ingen trasselsudd är i närheten. -Vad skönt att vara ensam med dig matte, sa han.

 

Camilla

15 juli 2009 20:09

Det är givetvis en riktigt jobbig, mörk, dyster tid du går igenom nu, MEN ljuset kommer igen!!!
Jag hoppas att Ni får en riktigt, riktigt fin begravning imorgon och att den blir så som du önskar och har planerat!

Jag kommer att tänka på Er imorgon!

kramar
Camilla

 

Carina

16 juli 2009 19:44

Ja vilken skitdag och och vilken skitsjukdom. Man är så maktlös.
Hålet i bröstet kommer alltid att finnas kvar, men det kommer dagar när man kan glädjas åt allt det vackra som finns runtomkring. Ge sorgen tid, Susanne, tillåt dig att gråta och vara ledsen.

Kram Carina

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Du ger mig nya motiv med rötter i min själ. Nej, jag har inte kommit över dig. Varför skulle jag det? Jag lever för det du gav. Och jag är lycklig över att du nådde in i mig och förändrade mig tår för tår. ...Det tror jag är din gåva till världe...

 Idag simmade Isa-Fisan under vattnet för första gången. Plupp, så dök hon ned och hämtade upp en sjunkande frisbee, flera gånger. I våras började hon bada utan att matte följde med ut, det tar sig Hon är nog snart nere på 8 meters djup, vänta bara ...