Förra veckan, en fullspäckad hundvecka, se om jag kommer ihåg allt.

Onsdag; Klinic i fotgående med  Eva Bodfäldt. Hon visade tre hundar, en unghund, en hund med positionsproblem samt en skällande/gnällande hund. Måste säga att jag som spelar i den lägre divisionen märke väl inte av några speciella problem, tyckte hundarna var jätteduktiga. Lärde mig dock att hunden med positionsproblem var uttittad av sin förare. Föraren var, som oftast fallet är, helt omedveten om detta beteende. Visar hur viktigt det är att någon studerar ens handhavande.

På torsdagen började appellkursen på Nybro BK. Vi delade upp oss i smågrupper och körde varandra i fotgående och jag fick den vanliga läxan, måste ta mig tid att tagga upp Isa innan vi börjar. Efter kursen fångade jag kursledaren Daniel och hade en givande diskussion med honom.

Dirigering med Eva Bodfäldt på fredagen, mycket fniss blev det...  Några bilder på Evas blogg.

Så har vi börjat med rallylydnad också, oj det var svårare att jag trott. Dels den begränsade ”gången”  (50 cm) man har att utföra kommandona på  samt att få Isa att stå rakt framför mig (front) när jag backar!  Där är vi lite handikappade av den vanliga lydnaden, eftersom Isa är fixerad vid min vänstra sida… Insåg helt plötsligt att hon är ju väldigt duktig att hålla vänsterpositionen, men jag måste få henne närmre mig. Denna träning har vi nytta av både i vardagen och på lydnaden. Det skapar jättefin kontakt och lär oss samarbete. Matte stel som en pinne, men det är som vanligt. Tävla ska vi förståss göra i denna gren också, annars är det väl ingen idé att gå på kurs?     

På lördagskvällen var jag, Marie och Nadja på Söderports café och lyssnade på häftig live-musik åt soul-blueshållet. Riktigt roligt att komma ut på lite människoaktiviteter också.  

Så är det påsk igen. Ett år sen Isa, Tommy och jag var och hälsade på Ronny   på båten, vad roligt vi hade. Ikväll är det appellkurs och i morgon far vi på en inofficiell, mest för att kolla Cathrines och Qivis debut i ringen. Ställer även Isa men hon är för korthårig och lite för mullig, men det är ju så roligt. Träning på klubben lär vi väl också hinna med, kanske åka till Nybro och kolla in Busungens agilityträning.

Påskpussar till våra vänner     

I söndags tog Marie med sig Isa till fästmannen Sixten på Ljungnäs. Matte Klara och husse Daniel (äntligen vaken ) kom från Växjö. Är så glad att Isa fick åka dit. Jag anslöt lite senare, så jag fick träffa allihoppa också. De hade haft kul och jagat fyrhjulingar på isen å fick grillad korv som vanligt. Sixten hade ju fyllt år på lördagen å han delade villigt med sig av sin present till sina vänner.
    Vi får nog klippa luggen på de där portisarna, Sixten pussar fel hela tiden, Zico blir ju inte alls glad  . Tur att fästmön ser lika dåligt hon.

Marie och jag åkte iväg för hund-massage vid halvåttatiden i lördags. Duktiga Camilla Sjöström  gjorde ett av sina besök. Det var inte meningen vi skulle stanna men det blev en underbar dag hos Monica Hillman med träning, prat och hundlek med goaste valpen Trulle. Vi var inte hemma förrän vid fyra-tiden. Cathrine och Bayliez hade också en massagetid på förmiddagen och stannade en stund, pratade och åt lite pizza innan de fortsatte sin färd vidare.
    
 
         Underbara Trulle, tyckte nog att tant Isa var lite tråkig...

I måndags vägning; 21,8 kg. För mycket, ner ett kg minst. Var också iväg och klippte klorna och rensade öronen (på hunden). Vi var sista kunden så Isa hann bli trimmad som en portis igen. Nu ser jag att hon är lite mullig, tycker hennes ben ser ut som pinnar som sticker ut från en tunna… lik sin matte  

Har varit några jobbiga veckor med ångest och sorg. Knappt varit utanför dörren och inte gjort ett skit inomhus. Tiden läker inte såren, gamla sorger som jag trodde var färdiga poppar upp igen och jag måste försöka bearbeta och möta detta för att inte tappa bort mig själv ännu mer.  Vad är meningen när man varken älskar eller är älskad? Är inte ensammast i världen, det bara känns så. Tomheten är så grymt kolossal. Vet att det finns flera som har det mycket värre men det hjälper liksom inte...

Saknar dig så otroligt mycket, älskade Ronny
 

"Vem plockar upp dig när du är nere
När allting bara skiftar i svart
Vem visar dig en väg du kan gå
När du inte själv vet vart

Vem tar sig tid
och frågar hur du mår
Finns det nån som kör dig hem
När du inte går

Vem delar du din framtid med
Dina frågor dina svar
Nu när jag inte längre finns kvar"
  

I söndags var vi på en underbar utflykt på Ljungnäs, ett väldigt öppet landskap. Kallt, vindstilla och med strålande solsken promenerade vi på isen och vovvarna bara älskade det.

Nu vill vi ha fika!

Trull (Jacki), Trapp (Isa) och Tripp (Zico) jagar varandra. Lisa vill mest vara med matte Carina, det är coola damer bägge två.

Två timmar efter hemkomsten fick Nadja fara till sjukhuset med Jacki. Han hade en magomvridning och får de inte behandlig så dör dom. Älskade Jacki blev akut opererad och är nu (vad jag hörde igår) gudskelov på bättringsvägen. Nadjas och Martins plånböcker blev förståss tömda. Vilket får mig att tänka på att borde kolla upp försäkringarna. Något jag borde gjort för flera år sen... men men

Börjar dra ihop sig till tävlingar. Första lydnadstävlingen den 21 mars. Vi är inte övertränade precis, he he.
Eftersom vi ska kolla Cathrines valp Qivis utställningsdebut på Påsksmällen, var det lika bra att anmäla oss oxå. Isa är ju nedklippt, men vi gör det för skoj och lite övning. Åsså hittade vi att Kalmar/Nybro BK ska ha en gemensam agilitytävling i april. Om Marie ska tävla där vill ju inte vi vara sämre. Sämre är vi på agility men när det gäller att tävla är vi alltid sugna! Tänkte oss hoppklassen. Superkul, men gud vad nervöst å jag kommer inte att komma ihåg banan, för det gör jag inte ens vid träning...  Några träningstillfällen får vi på söndagkvällar i ett stall som några tjejer från Kalmar BK har tillgång till.

Hörs snart igen, kram på er!

Isa och jag var i februari på ett miniseminarie med Anders Hallberg.
 

Inledande text och bild är tagen från Hunden i Vardan´s (Monica Hillman) hemsida.

"Hundpsykolog och författare Anders Hallgren var tillbaka i Emmaboda/Skäveryd för att ha ett endags seminarium om ledarskap. Han pratade bland annat om vad det är som får hunden att se sin ägare som ledare. Det pratas mycket om ledarskap i hundvärlden och det finns många åsikter kring detta begrepp. Anders tog upp hur en bra ledare är och hur vargen utser sin ledare. Åhörarna fick också höra historien bakom ledarskapsuppfattningarna som i stort råder idag. Med på seminariet fanns både de som har hund för första gången och instruktörer."
  
 

Sammanställning:
 
HOS VILDA HUNDDJUR är ledarskap att utgöra en resurs och ge utrymme för de andras aktiviteter.

Rangordningen är horisontell och bygger på samarbete, att stötta och hjälpa varandra. Vargflocken är en familj, med relationer snarlika de som finns i människofamiljer. Kontroll och korrigering passiviserar, aggression förstör sammanhållningen i gruppen.

Lågstatusdjuren visar vem som är ledare är genom att pussa på dem och inbjuda till lek.

Mamman ”uppfostrar” inte valpen, hon ska vara mycket tolerant och ge valpen självförtroende/självständighet genom att låta den leka, prova sig fram.

LEDARENS ROLL (olika ledare/sociala roller beroende på situationen)

*Tar initiativ till förflyttning

*Leder gruppen till jaktplatser o dyl. (Exempelvis kan en ungvarg leda flocken, skulle något hända ungvargen, såsom ormbett, ramla utför stup etc. finns fortfarande föräldraparet oskadade kvar att föra generna och flocken vidare)

*Väljer byte

*Inleder jakt

*Dirigera under jakt (?)

*Avslutar jakt

*Inleder sällan sociala aktiviteter men avvisar inte de kontakter som tas från andra medlemmar

*Är ofta föremål för uppvaktning.

*Letar upp sovställen, vilar & initierar vila hos resten av gruppen (mamma och pappa letar upp trygga ställen utan rovdjur, med hjälp av den erfarenhet de har).

*Ger valparna mat och försvar (mamma)

Ganska lika fördelning som vi har här hemma i flocken.
 

VARGAR I FÅNGENSKAP/HÄGN är hierarkin annorlunda. Detta beror på att;

*De lever på en begränsad yta

*De får inte välja varandras sällskap själva
*De är inte släkt

*De får inte jaga sin mat
 

Vargar är inte skapta till att ”flytta ihop” de föds in i gruppen alt. skapar en ny egen grupp.
Jämför med en människas arbetsplats (hägn) kontra familjen. Det är ju också inte ovanligt med konflikter på jobbet.
Djur i djurparker = människan på arbetsplatsen  

Konstiga varningar och råd som inte har med ledarskap att göra.

-Låt inte hunden vara i soffa, säng o dyl.

-Låt inte hunden gå framför dig

-Låt inte hunden gå först ut genom dörren

-Låt inte hunden vara högre upp

-Låt inte hunden kissa annat än för att tömma blåsan

-Bestraffa strängt morr och bett

-Se till att du vinner vid dragkamp

-Hälsa inte på hunden när du kommer in.

Vi skummade över orsaker till aggression (vad som sänker tröskeln hos en hund)

Arv (avel)

Händelser före födseln

Tidig och senare erfarenheter

Hormoner (östrogen och testoteron)

Frustation (koppel, staket)

Begränsad rörelsefrihet

Stress

Nedsatt sinnesfunktion

Sjukdom

Smärta

Näringsbrist

MATTES TANKAR
Frågan är om våra hundar lever i fångenskap? Till visst del gör de ju det, samtidigt som de är framavlade att leva tillsammans med oss människor i en flock. Vi begränsar dem ganska mycket, men vi kan ge dem resurser: få möjlighet att leta (jaga) sin egen mat, bjuda dem på rörelsefrihet (springa lösa) samt tillåta och glädjas när de uppvaktar och pussar på oss tvåbenta ledare 
 

Här kommer några kort från vårt besök på Monica Strandbergs galleri 

Vem är snyggast, tavlan eller vi?  
       

Leon, jättetack för det goa benet!

 
Du är världens finaste gentleman, underbara Leon 
  

Matte kunde inte ens gå in på djursjukhuset utan att köpa med sig något dyrt till mig, blev en Back on Track denna gång , jättebra för mina muskler både före och efter träning. Oj oj oj, vad jag sprang och mallade mig i väntrummet. Vi var med Zico som skulle röntga höfter och armbågar, vilka gu´skelov visade sig vara helt okeja. Så nu är det bara att köra på med agilityn stenhårt inför kommande tävlingar... Busungen blev förståss lite avundsjuk på min nya dress, så senare på dagen var hans matte tvungen att åka och köpa en klänning till honom oxå. Så söt lilla Zico blev med markerad midja .

Mitt på dagen vaktade jag Kalmar slott och efter det passade vi på att gå på utställning!  Konstutställning visserligen, men matte Monica har ju Leon med sig på jobbet, så det blev rena rama hunddagiset när både jag och Zico rusade in. Mycket hundvänligt må jag säga, bara tomma golv å sen lite tavlor som de tvåbenta kunde roa sig med. Kort kommer när Marie har framkallat filmen.

Här är jag slottsvakt, inte sådär himla kul
 

Trevligare med arbetskamrat

Pussar till er alla!

 

Har redan lagt mig, måste få min skönhetssömn eftersom jag ska träffa min fästman Sixten the Dog  i morrn. Vi ses i Emmaboda och tränar lydnad tillsammans med Ida och Techno.
Ja ja, tvåbentingarna påstår att vi ska träna, men det är bara för att det ska lååååta lite mer märkvärdigt än en bus- och hångelträff?

Längtar, puss och kram min snygga yngling 

Ja, nu har vi träffat en stjärna i vardande, söt som socker är hon Qiwi, Cathrines samägda finska lapphundsvalp. 10 veckor och ställer sig redan som en klocka. Matte hon höll på att fjanta sig med den lilla björnungen, jag tycker mest att de där små är storjobbiga.
   
 

Ingen vidare utfordring får jag av min matte, så följde med Zico och Marie till skogen för att jaga vildsvin. En rejäl smakbit fick jag innan Marie fick tag i mina öron (aj aj) och kunde dra mig därifrån.
      
Lite mer ville jag förståss ha, men matte har satt mig på diet och givit stränga order till extramatten att inte ge min något onödigt gott. Hur nu detta ångande färska och smaskiga kött kan vara onödigt?
 
För det fick vi höra i lördags på Anders Hallgrens kurs, vovvar ska äta kött! Vi är inga kossor som ska stoppa i sig spannmål, som de flesta foder är utfyllda med. Trots detta kunde jag inte motstå att sluka en hel ostfralla på väg in i kurslokalen (jag visste inte bättre, för det var ju innan kursen hade startat). Rottis-Eva och Monica är alldeles underbara att placera ut maten lagom på min munhöjd. Jag behövde bara svänga huvudet lite till vänster, hugga till och svälja snabbt när vi promenerade förbi smörgåsbordet. Nu handlade ju inte Hallgrens seminarie om mat, utan om det missförstådda ledarskapsbegreppet, återkommer ang detta.

Enda nackdelen med färskt kött, min goa middag springer sin väg...