Varför kunde du inte få finnas ett tag till? Vi hade varandra och Isa. Nu blir hon bara försummad, förtjänar så mycket mer än gråt från sin matte.

Idag flyttade vi runt bland kläderna, Isa nosade och viftade på sin svans. Vet inte vad jag ska göra med dem, det gör så ont när inte du är i dem.

Jag är så rädd för framtiden. Aldrig mer kunna ringa dig när du är på sjön, aldrig mer få se dig komma hem. Det går utför och nerför. Varför?

Nu hänger dina jeans på en stol i köket.

Matte hon bara försvann på sin cykel, utan mig? Sen kom hon tillbax, jag hoppade på bakbenen av glädje. Vi plockade lite ved å så satte hon sig vid den tråkiga datorn. Men sen kom cykeln fram igen å matte tog av mig badringen (hon fattar visst inte att jag KAN simma), jippie, å jag fick följa med på cykeltur. Oj, vad fort jag sprang, matte var tvungen att släppa mig fri för jag skulle få trava och nosa. När vi kom till dämmet fiskade hon fram min spårsele, wow, jag gnydde av glädje. Hon hade lagt ett u-spår med två böjar och det tog jag förståss galant, fast efter första böjen tittade jag på matte, men då sa hon bara ”spååååra” å så gjorde jag det. Matte fick tillbaka alla tre pinnarna, då blev hon glad, good girl! Efter detta roliga fick jag en liten kisse-bajsrunda och nu är vi hemma och ska ha tråkigt inför tävlingen i morrn. Badringen slipper jag, matte litar på och har lite pejl på att jag inte slickar min onda tass.

Så här trött kan jag bli efter spår...
 

Lilla Isa-Fisa, haltar väldigt illa, men lika glad som alltid. Har fått tid på djursjukhuset kl 13:00 idag. Hon ser ju för eländig ut med sin nya "klippning", haltandes fram. På kortet är hon nyklippt och lite sur, förstår henne. Undrar vad det är för vit ring på bilden? Skumt, en skyddsängel förhoppningsvis.

Plockat två fästingar på Oskar, att de aldrig kan ge sig.

Funderar på om Socialstyrelsen har en lag eller en rekommendation på hur ensam en människa får vara, var gränsen går?

Om så är fallet, hur efterlevs lagen?

Igår den 19 oktober 2009 sjösatte vi Ronny vid hans fiskeplats i Kalmarsund. Hasse, Johan och Marie deltog + Isa. Jävulskt ont känns det i kropp och själ...
 

Lydnadstävlingen i lördags gick ju fantastiskt bra, hoppas det har vänt nu? Det enda vi nollade var ställandet, hon ställde sig men lopporna började visst hoppa på henne, sån hon var tvungen att klia sig såklart. Får bada henne till nästa gång. Vi hade superfin support oxå utanför planen, tack goingar! Isas uppvärmning och 

belöning bestod av den underbara stegen, vilken hon nog tror är ett nytt agilityhinder... Zico gick oxå bra, men tyvärr reste han sig vid platsliggningen. Huvudsaken var att han stod kvar snällt och stilla. Beckis stilade som vanligt och tog ett förstapris i lydnad klass 2. Tjatar vidare på Helen och Boxer-Alice att de oxå ska börja tävla, de är ju så superduktiga.

Bestämde att vi ska träffas hos Eva i Lessebo för en gemensam hundträff, konstigt nog är det svårt att få ihop folk i Kalmar, men det beror på att vi inte har våra gamla TASS-kompisar kvar, förutom Nadja & Anna då.

Ska försöka hitta en dag som passar de flesta.

                      
På torsdag far vi (Zico, Marie och Isa) till Maria i Vagnhärad, underbart kul att få umgås, snacka och träna hund. Sen får vi oxå hjälpa till på hundhotellet, jippi. Kul med alla olika raser. På söndag är det lydnadstävling igen, på Öland denna gång.

Ibland är det riktigt kul att leva!

Kram till alla!
 
Stegen nästa

                                                 
På platsliggningen låg hon snyggt och prydligt med en uttråkad min, duktig! Fick dock säga till henne två ggr att resa sig upp. Domaren missade nog mitt tjat för vi fick en tia = 30 poäng.

10 poäng för tandvisningen – där har vi svårt att misslyckas.

Pinsam linförighet - gick fint till en början, men efter ett tag släpade hon, nosade, satt sig snett och långt ifrån. 5,5 p = 22 poäng.

Hon släpade kraftigt vid läggandet så jag gav omedvetet dubbelkommando, la sig i alla fall. Men när jag kom tillbax totalvägrade hon att resa sig från sin liggande ställning. Struntade högaktningsfullt i mig -”Jag ligger fin-fint här matte”… Då gjorde jag något som är absolut förbjudet; fnissade åt henne och då såg hon mest förnärmad ut där hon låg. 6 p = 12 poäng.

Inkallande ”hit” – ingen respons, endast en uttråkad blick under lugg. ”Hit” andra gången, tog hon sats och fart, jippie, bara det att precis när hon var framför matte tvärvände den lilla damen och drog iväg till tävlingsledaren istället. Kallade på henne, då nosade hon sig långsamt men skickligt tillbax till mig. Pust - 0 poäng.

Ställandet – gissa vad? Hon la sig, som den värsta paddan! 0 poäng.

Nio poäng för apportering, det är vi nöjda med, hon höll lite löst men varken tuggade, tjuvstartade eller släppte. Tack för träningstipset, Klara. 9 poäng.

Ett snällt betyg för hopp över hinder - 9 p. Hoppade snabbt och snyggt, men fick säga åt henne att sätta sig när hon kom åter till min sida. 18 poäng.

Helhetsintryck – 5 poäng. ”HUNDEN LYSSNAR INTE”.

Ja vad ska vi skylla på? Matte förståss, men hon var nog trött efter lördagens klickerkurs, åsså hade jag ju glömt att sätta upp luggen, det regnade och… hm. Ligga kan hon, trots all väta - ett framsteg i alla fall.

I kväll ska vi träna lydnad…