Varför kunde du inte få finnas ett tag till? Vi hade varandra och Isa. Nu blir hon bara försummad, förtjänar så mycket mer än gråt från sin matte.

Idag flyttade vi runt bland kläderna, Isa nosade och viftade på sin svans. Vet inte vad jag ska göra med dem, det gör så ont när inte du är i dem.

Jag är så rädd för framtiden. Aldrig mer kunna ringa dig när du är på sjön, aldrig mer få se dig komma hem. Det går utför och nerför. Varför?

Nu hänger dina jeans på en stol i köket.

 

Anna, Maja och Hedda

11 november 2009 16:26

Det gör ont att läsa...tänker på dig. Kram

 

Klara

12 november 2009 09:02

Jag blir så ledsen när jag läser detta. Önskar att jag kunde hjälpa dig på något vis. Finns här och tänker på dig. Kram

 

Cathrine

13 november 2009 22:33

..... livet är orättvist.... men vissa ville Herren ha till sig tidigare än andra.... Du skriver så fina ord. supersöt bild.

När vi tänker på dem, är de med oss!
Kram

 

Carina

16 november 2009 14:19

Älskade vän.... Kram.
Sorgen går aldrig över, men den förändras...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Du ger mig nya motiv med rötter i min själ. Nej, jag har inte kommit över dig. Varför skulle jag det? Jag lever för det du gav. Och jag är lycklig över att du nådde in i mig och förändrade mig tår för tår. ...Det tror jag är din gåva till världe...

 Idag simmade Isa-Fisan under vattnet för första gången. Plupp, så dök hon ned och hämtade upp en sjunkande frisbee, flera gånger. I våras började hon bada utan att matte följde med ut, det tar sig Hon är nog snart nere på 8 meters djup, vänta bara ...