Näst sista dagen på år 2009. Försöker se att 2010 öppnar nya möjligheter för oss. Är ingen idé att fundera på för mycket, det blir som det blir.

Har alltid haft vissa mål i livet, men egentligen aldrig nått fram. Följt den enklaste vägen, istället för att själv göra nya spår. Nu känner jag nere i magen att det är dags att försöka ändra inriktning. Skönt att ha tagit det beslutet och spännande att se om det lyckas? ”Den som lever får se” ett dubbeltydigt uttryck.

Tacka vet jag nypressad apelsinsaft, så mycket det kan bli av endast två apelsiner, stora var de, men i alla fall. Undrar om det går att odla apelsiner i Sverige?

Nu löper äntligen Isa så att det syns med blodspår, då är matte säker.

Denna jul är över, som vi firade tillsammans med Maries familj. Det var väldigt skönt, härligt och avslappnat ute i Förlösa istället för att sitta ensam hemma. Kul att träffa Maries jättetrevliga familj<3. Tack Marie för att du tjatade lite...

Kollar in Zicos förstapris i Camillas och Guccis jultävling.

Isa vill vara med och dela.  

Isas devis; allting går att lösa med våld!
   

Zico visar hur det egentligen ska gå till...
 

Börjar bli trött på att gå hemma, tänk att man aldrig blir nöjd. Sitter mest framför datorn och spelar spel, men det är inte så givande längre. Måste ta tag i livet snart. Bouppteckningen har jag ännu inte gjort, har fått dispens till den 31 december, skulle varit klar den 1 oktober…

Vädret har varit väldigt fint med snö, litet problem bara eftersom jag inte fått på dubbdäcken (de hoppar inte på av sig självt ute i garaget). En dag var det lögn att ta sig upp, tursamt nog var Johan hemma, jag ringde och han hjälpte mig, men det var med nöd och näppe vi fick in bilen. Vad skulle jag gjort utan den grabben? Nu har allt det vita regnat bort, så bara att tuta och köra.

Innan julen tog vi en härlig promenad mellan Skälby gård och brukshundklubben. Träffade på Eea med en valpkurs. De gjorde något i skogen som vi inte begrep. Matte frågade om någon ville ha mig, då sprang alla in i klubbhuset och gömde sig.
Massor med barn som åkte pulka, gissa vem som blev sugen att vara med?
  
 

Har lovat Isa att vi ska spåra minst en gång i veckan. Ska ta tag i viltspår och uppletande också, måste väl finnas någon kurs. Känns som vi inte får tummen ur om vi inte har det tvånget på oss. Blev lite konstigt spår idag, vet inte varför, hon tog ut halvcirkelformade vänstersvängar hela tiden, men hamnade rätt. Förstår inte riktigt hur det funkar, vindstilla var det, men kanske för att spåret låg endast en halvtimme?

På Värsnäs träffade vi på två fina rottisar, den ena rymde till Isa. Nosade varandra i rumpan gjorde de, så var det bra med det. Senare träffade vi en terrier som ville leka, och visst fick de göra det, men de var mer intresserade av godiset i min ficka.

Nyårsaftons förmiddag är det hundträff och korvgrillning hos Monica Hillman i Skäveryd, var så himla mysigt förra gången vi var där. Förhoppningsvis blir hundarna mycket trötta inför kvällens smällande.

Den 6:e januari åker vi till My Dog i Göteborg. Matte fått tag i billiga tågbiljetter och hundtillåtet hotell. Vi ska stå i rasmontern, herrejisses. Bara vi nu får stå tillsammans med någon kunnig person. Ska bli så kul att bara ”mingla” omkring på mässan. Stora plånboken får följa med.

Ha det gott:-)

Länge sen nu... men det rullar på. Fasar för helgerna och hoppas de snabbt är över, men önskar från oss till er alla en fröjdefull jul  .

Ser fram mot My Dog i Göteborg. Isa är inte ställbar, så vi ska testa att stå i rasmontern, jättespännande. En viss människo-älskande-show-dogkommer i alla fall att älska det. Förutom goa portisar med påhäng förväntar vi oss att få heja på ridgebackarna Gucci och Camilla & Justus Juvel och Helene .

Så har vi varit hos en hundpratare... hmm

"Jag har varit en liten DAMP-unge säger hon själv, men tycker hon har sansat sig nu och blitt en ganska lugn och förståndig hund, men det är mycket glädje. Det är liten skillnad där, tycker hon själv på hur hon har varit innan. Hon säger, ibland har du liksom bara skakat på huvudet förut, men det gör du inte så mycket längre. Du är lite imponerad av att jag faktiskt förstår och tänker efter ibland nu innan jag gör saker och det gjorde hon inte förut.

Jag tycker själv vi har egentligen ett fantastiskt bra liv ihop. För du bryr dig jättemycket och vi gör jättemycket ihop.

Och jag vet att jag är den som är viktigast för dig, säger hon. Och det gör att vi har väldigt kul ihop också. Jag tycker det är sällan som jag känner, alltså hon känner nästan aldrig att det är så; vi åker nånstans å så är det  -ja, ja nu ska jag bara sitta här och glo, å sen gör matte bara sina grejor.. Hon tycker inte det är mycket sånt i ditt liv, ni gör det tillsammans.

Jag tycker jag är duktig på att uppföra mig, och jag är faktiskt duktig på att vara lös. Jag kan ibland ta lite tid på mig innan jag lyssnar och lyder om det är väldigt mycket spännande runt omkring. Oftast kommer jag direkt å jag hittar ju inte på några dumheter, tycker hon själv. 

Jag har min matte och min andra matte och också min gubbe när han är med, tycker jag jättemycket om. Gubben är en del av men ändå inte… Det är matte och matte som jag är mest med. Lite till och från har det ju varit rätt länge eg. med den saken. Men matte och matte är det inga konstigheter med. Min andra matte är lite vimsigare än matte, men på ett rätt så bra sätt, hon är alltid godhjärtad, lite långsamt att hänga med, man kan lura henne lätt. Men är väldigt, väldigt snäll, det är nog den snällaste jag vet. Min matte är strängare, lite mera rakt på, man vet alltid vad du tycker, det är aldrig några tveksamheter där, det är bra.

Min gubbe vet du, hänger med oss på ett annat sätt. Jag vet inte om du kan förstå det, men jag pratar till matte så hon begriper, hon vet hur jag menar. Han är nästan alltid hos oss men ändå inte på det sättet. Jag vet att det är lite jobbigt matte, men jag måste ju ändå prata om det för det är en del av oss i alla fall.

Å jag vet att du egentligen inte orkar prata om det men jag vet att du vill att jag ska prata om det, säger hon. Å jag tror att du vill att vi måste prata om det här på ett sätt som inte vi kan göra hemma. 

 Jag vet ju att det varit en jävligt jobbigt tid för oss allihop. Kanske värst för honom egentligen, han hade ju ingen lust att lämna oss alls. Har ju inte gjort det och jag tror du också kan känna närvaron rätt ofta faktiskt. Du är inte färdig med sorgen, inte jag heller fast du har nog svårast eftersom jag känner honom mer än du. Jag vet ju att han är hos oss och han ligger ju i sängen hos oss oxå. Fast han hade det för djävligt, det var då det. 

Jag tycker själv att vi försöker så gott vi kan att hålla ihop oss så mycket vi orkar. Det har varit jobbigt och rörigt, oro och ångest och mycket; hur ska det bli sen? Jag tycker ändå du har rett ut det bra. Jag är stolt över dig matte. Jag vill bara att du ska veta det, för jag vet att du är stolt över mig och vi har ju haft ett fantastiskt liv tillsammans.

Jag har många stunder att se tillbaka på och många stunder som är fantastiskt fina och väldigt mycket kärlek och närhet, vi hade ju roligt tillsammans även om det var du som styrde och ställde. Han är ju snäll våran gubbe, vet du. Kommer han alltid att va´, vare sig han är här eller där. Men inte så enkelt alltid och inte enkelt med alla känslorna runt omkring. Jag kan också sakna hans händer speciellt, för dom var speciella. Han hade ett jättehjärta och det har han fortfarande som alltid slog. Och han var väldigt förtjust i mig och jag i honom. Jag älskar honom fortfarande och kommer att göra i hela mitt liv. Men jag tycker ändå att du ska inte oroa dig så mycket. Det blir bra matte, vi kommer att få det bra tillsammans. Det har varit mycket oro (tror hon kan mena ekonomi och sånt också). Hur det ska bli? Du har känt dig lite utsläppt i rymden och inte haft den trygghet som du behöver för att kunna må bra. Det har gjort att du har blivit mera stressad och mår sämre än vad du gör normalt. Du har ju lite jobbigt annars med orken och tyngden i bröstet och det blir värre när du blir stressad och det har du varit mycket över hur det ska bli med allt praktiskt och ekonomiskt. 

Vi var ju inte förberedda på det här nå´n utav oss och allra minst han egentligen. Så jäkla fort alltihopa, säger hon. Det var som en bomb slog ner, å så sa det bara pang och livet blev bara plötsligt ett stort svart hål, som bara gapade och vi bara trillade ner i detta. Hon visar en bild att det kommer som ett stort, svart hål och så åker du bara rätt ner här och har ingen aning om vart du ska landa någonstans. 

Jag tycker ändå att vi har försökt att göra så mycket som vanligt som möjligt och det är jag glad för. Vi har ju haft mycket glädje ändå av våran tant, hon är jättebra för mig och den som ställer upp mest för mig i hela världen. Jag tycker du har varit mycket mera ensam i det här, jag har ju alltid henne som finns för mig när jag behöver. 

Du har varit lite dålig på att prata och dela med dig och låst in mycket känslor. Ibland kan jag känna den klumpen som en propp som jag är lite rädd för att den ska explodera och bli en bomb i dig. Du har inte kunnat släppa så mycket av sorgsenheten alls egentligen. Det har varit för mycket med allt praktiskt runt omkring. 

Jag vet ju att matte är lika känslig som jag. Jag är ju en glad hund, en alltid glad skit egentligen. Jag försöker göra det bästa av livet som jag någonsin kan. 

Jag har blivit omkullsprungen av en annan kompis, det var lite jobbigt. Tog mig rätt hårt, kan känna av bäckenet och lite knät bak ibland. Det syns ibland när jag rör mig. Också haft lite halsinfektioner nå´n gång, men inte så det varit något problem, jag är ju egentligen en ganska frisk hund, vill du ska veta det. Ibland har du en oro att något mer ska tas ifrån dig. Det kan inte bli så mycket värre än vad det har varit, matte. Varit oroligt med boende och sånt också. Du ska veta att var du än tar vägen, så följer jag dig i vått och torrt, det vet du ju! Du vet ju att det bara är vi och ska vara vi. 

Och jag vet också att det varit jobbigt med jobbandet för dig. Både jobbandet och boendet och pengar har varit det som varit svårast. Mitt i det sorgen, så det var det du var tvungen att ta fast i och bara göra någonting åt! Ingen av oss vill ju ändra med boendet, men vi har inget val! Jag skulle önska att vi hade det, vi bor förbannat bra. ”Å så sa hon”; jag kanske kunde bidra med något, nåt som jag kunde hjälpt till med? ”Hon är så söt, hon vill hjälpa till så vi kunde må bättre.”

Vi har ju levt mycket hundliv överhuvudtaget. Varit mycket tillsammans så. Åxå bara varit ute mycket förr, det har vi haft mysigt med, även med honom. Känns som du inte har glädjen och gnistan riktigt att fara iväg så nu som du hade hade då. Och inte riktigt möjligheter heller. Det tror jag att du saknar egenligen matte, att det blir lite jobbigt med allt det som du inte kan längre. Men det värsta är nog saknaden och tomheten. Ibland skulle du behöva bara trilla ihop i en stor hög och bara få va´, det vore viktigt för dig. Du låter dig aldrig trilla, när ska du göra det? 

Jag är snäll och rar mot folk och tycker om människor. Det är få som jag reagerar på, alltså som jag inte tycker om. Jag tycker inte att jag är särskilt besvärlig alls. Jag har lärt mig xxxxxx, både lyda och leta och är rätt duktig, tycker hon själv. Hon kan det här, säger hon. Bäst är när jag har riktig lust, då är jag duktig som fan. Allt som lönar sig, då gör jag det bra. Men jag gör inte så mycket gratis, det är inte min stil riktigt. Det jag tycker mest i världen om, är att få vara ute i naturen och bara få rejsa som jag vill, det är mysigast, men det vet du så det är ingen hemlighet.

Leta lite har vi gjort, men lite för lite kanske. Jag kan det inte helt, men jag tycker det är jävligt skoj. Det skulle jag vilja göra mycket, mycket mera. Jag vet inte hur mycket du kommer att orka det framöver, men det är ju det som vi tycker är roligast. Det är lite jobbigare för dig, för jag har lite bråttom med det. Jag kan ju inte lugna mig för det går så bra och jag tycker inte att jag tappar mycket fokus där inte, där är jag mer engagerad än jag är på lydandet.

Och jag tycker vi har haft det väldigt mysigt på alla turer. En del turer har jag inte fått följa med på. Annars har jag varit med på allt egentligen. Allt tydligen, som man någonsin kan. Jag kan inte vara med på jobbandet, men det funkar ju bra i alla fall. Det har inte varit något problem, jag vet ju varför. 

Tycker ju annars egentligen att vi har det förbaskat bra. Det har varit besvärligt med gubben, med allt farande när jag inte var med. Du vet det stora huset, där kunde jag aldrig vara med. Och jag vet inte hur det ska bli. Du är ju lite skruttig i kroppen också, fast inte på samma sätt som han. Men du har ont lite här och där. Och du har ofta lite tungt när du ska röra dig innan du kommer igång. Du får heller inte röra dig för mycket, för då blir det inte heller bra. 

Jag kommer inte att få några valpar. Det kan jag tycka är lite sorgligt ibland, men det blir bara inte så, för det går inte, säger hon. Det är väl det jag tycker är tråkigaste av allt egentligen. 

Har varit full hos doktorn, ett litet ingrepp men inte så allvarligt. Det var inte så kul att vara så berusad. Det är det jag kommer ihåg bäst egentligen. Annars har jag inte varit så mycket hos doktorn för sånna grejor. Det har jag klarat mig bra ifrån, det har mest varit vanliga grejor när jag varit hos doktorn, det är väl halsen som varit värst.

Men jag skulle så gärna vilja ha haft bebisar, matte. Det är väl något som jag ville ni hade funderat på. Det blev ju inte så, jag tror att han var värst i motståndet. Annars hade det nog blivit så. Det kan jag tycka fortfarande idag, att vi skulle behövt göra. Jag skulle önska att det verkligen var så. Vet inte riktigt, ibland kan jag känna att du får lite för mycket. Vi behövde prata om det här med honom, vet du. Det är det vi är här för egentligen. Det är det jag hade mest behov av. Jag har inte så mycket behov av att prata om allting annat i mitt liv, det mesta är ju förbannat bra.
Vi är tillsammans i stort sett jämt. Inte alltid, på toan, men annars överallt. 

Det är inte mycket du är ute på egna saker, du skulle behöva ut lite mera. Du låser in dig lite och är lite för lite ute bland folk. Jag skulle önska att du kunde göra lite mera, det är ingen bra lösning. Din ångest och din sorg och din stress, ibland gör den ont i mig när jag ser den. Jag tar inte in den och gör om den till något fult, men jag ser den och känner den. Du har ju mig matte och glöm inte det och han är ju hos oss i stort sett jämt. Glöm aldrig det någonsin, han kommer inte att lämna förrän vi är redo att gå härifrån. 

Lite osäker ibland på vissa ljud. Då kastar jag upp och bara tittar till, sen går det bra igen. Annars är jag ju inte någon fegishund. Är en pigg och glad hund. Men våran sorg och våran ångest är det som är värst egentligen. Lite granna sned i nacken, en aning i länd och bäcken. Det blir så när man är som jag. Jag hoppar och trillar och far, du vet. Det är nästan så det sa pang en gång ordentligt. Jag kan ju inte rå för det, blir lite snabb för min egen kropp ibland. Den hänger inte med riktigt, då kan det bli lite tokigt.

Vi har varit rätt mycket bland hundfolket, tror hon menar ni varit på utställning också. Det har faktiskt gått väldigt bra, mycket bättre än vad jag trodde. Fast jag förstår inte egentligen hur de bestämmer sig för saker. För det är ganska konstigt sätt. Man vet aldrig riktigt, men jag har varit mycket finare än vad du trodde. Jag är stolt över mig själv. Nu ska det inte bli sån´t mer. Det räcker nu, fast jag tror jag hade kunnat få fler priser om vi bara hade ansträngt oss lite till. Men du är nöjd som det är och orkar nog inte mera egentligen. Därför kunde du väl fundera på det här med bebisarna. Jag vet att du inte vill just nu, men kanske framöver. Jag är inte så gammal än egentligen. Jag tror inte att det var tanken med att vi skulle vara så mycket på shower, men det blev rätt mycket faktiskt. Och väldigt mycket har vi gjort tillsammans, glöm inte alla tre att vi har haft väldigt trevligt ihop.

Jag har faktiskt haft ett bra liv, ett rikt liv och har haft mycket tid ihop. Mycket mer än vad många någonsin får. Även om det var mycket arbete och så hela tiden, och jag vet att du har tyckt det varit jobbigt ibland. 

Jag kan sakna hans och mina turer. Det var bara vi och väldigt fridfullt, då hade vi det mysigt. Vi kunde sitta i evigheter och bara titta ut. Det är nog det jag har saknat mest i världen egentligen. Och jag kommer aldrig att glömma honom, det kommer inte du heller. Och han kommer alltid att vara med oss, glöm inte det matte. Han älskar dig, kommer alltid att älska dig och släpp ut sorgen är du snäll. Jag tycker att du ska gråta. 

Jag stjäler för jag alltid är sugen, naturligtvis. Ibland är det inte bara ätbart jag stjäler, ibland tar jag grejor också, tar det jag inte har. Jag är listig och påhittig. 

Jag är jättestark och tar inte in dina känslor. Jag har mina och du har dina. Så det behöver du inte fundera ens över en gång."

  Nadja rockar fett;-)  

Vi har varit på ljusparty hos Jannica i Fröstorp. Trots vi varit där förut samt ännu en ypperligt tydlig vägbeskrivning kom vi fel igen, fasen allt ser ju annorlunda ut i mörkret. När vi kom fram till rätt ställe, märkte vi att det doftade väldigt gott, det var ljusen. Hade vi ingen aning om att ljus luktar något annan än stearin, fast dessa var av vax (tror jag?). 

Förlåt Marie, med din allergi, att jag bröt samman i ett skrattanfall när du bara satte dig i ett annat rum, snöt dig och helt enkel sa; -Det här är nog inget för mig. Ber också om ursäkt i förväg för denna bild. Tack för att jag fick ditt presentdoftljus, hi hi.         

Vi hade ett litet lotteri där jag vann första pris (200:- att  handla för), helt otroligt, men det är väl som sägs; tur i spel/otur i kärlek eller om det nu är tvärtom.

När vi var ute för att lufta Marie samt uppdatera mitt luktsinne med en liten cigarett, släppte vi orutinerat ut hundarna ur bilen. Det tog inte lång stund förrän Isa fått upp ett spår på Jannicas goda mackor + glasstårtan inne i köket. Zico är ju smart, så han sprang efter för att assistera Isa. Som tur var lyckades någon uppmärksam tvåbent avvärja attacken.

Köpte i alla fall två ljus, ett med skogsdoft samt ett med blomdoft. Marie köpte inget. Kolla detta, ljuset låg nere i vattnet och brann.

Tack för en glad kväll!

Nu är låddor inköpta, de flesta hundgrejor är nedpackade. Fortsätter i hallen:

Isas hårfön, en borrmaskin, mattes ridskor.

Räcker ett tag!

Betsa trappan?
 

Oj, en låda har trillat ut!

Saker från jobbet, resten finns i bilen...

Röjj loss, morsan!

Försöker sortera och städa upp i huset. Far till IKEA och köper lådor idag.

Här kommer bilder "före", förhoppningsvis kan jag visa bilder "efter" oxå. Börjar med köket...

Oskar försöker hitta sin mat bland hundprylarna...

 
ännu mera hundgrejor... på golvet.
 

Pust!
 

Nä, jag går ut, är ju ett renligt djur.
 

Knappast bättre utomhus, ju!

Facebook slukar mattes tid och skrift men har ändå blivit mycket träning. Förra veckan träffades Marie, Zico, Cathrine och Bayliez på klubben och fick många supertips, gäller bara för mattes hjärna att komma ihåg dem. Kul har vi i alla fall. Matte gömde sig bakom ett stort plank på platsliggningen, helt okey, som tur var hon tyst denna gång. Helt plötsligt var det kul att träna igen och ännu roligare är att Bayliez med matte är på gång med tvåan, efter B:s borrelia.

Nu när jag lärt mig varsegod, kör vi genomgående med extern belöning. Tränar ännu en omgång på klubben ikväll. Mycket filmande blev det, eftersom vi tog det lite lugnt efter spåret tidigare på da´n. Får se om Marie lyckas pilla in filmen i datamaskinen.

I lördags träffade vi Helen och Alice i Nybro. Matte fick sätta sig i skogen å då kom Alice farande och pussade henne. Sen när matte gömde sig bakom ett träd, sökte Alice upp henne och tog en grej i munnen som hängde under hakan å sprang tillbax till sin matte. Såg skitkul ut, fort gick det, sånt vill jag också göra. Efter träningen (och det goda fikat, tack Helen) fick Alice och jag busa på ängen utanför. Zico vågade inte vara med för han är så liten och jag var ganska trött, kondisen är ju inte som den varit nu när matte är ledsen efter husse.

Jag är nybadad, ska äntligen iväg och klippa bort allt hår som sticker ut överallt. Mmmm, vad skönt det är att bli fönad.