Ja, nu har vi träffat en stjärna i vardande, söt som socker är hon Qiwi, Cathrines samägda finska lapphundsvalp. 10 veckor och ställer sig redan som en klocka. Matte hon höll på att fjanta sig med den lilla björnungen, jag tycker mest att de där små är storjobbiga.
   
 

Ingen vidare utfordring får jag av min matte, så följde med Zico och Marie till skogen för att jaga vildsvin. En rejäl smakbit fick jag innan Marie fick tag i mina öron (aj aj) och kunde dra mig därifrån.
      
Lite mer ville jag förståss ha, men matte har satt mig på diet och givit stränga order till extramatten att inte ge min något onödigt gott. Hur nu detta ångande färska och smaskiga kött kan vara onödigt?
 
För det fick vi höra i lördags på Anders Hallgrens kurs, vovvar ska äta kött! Vi är inga kossor som ska stoppa i sig spannmål, som de flesta foder är utfyllda med. Trots detta kunde jag inte motstå att sluka en hel ostfralla på väg in i kurslokalen (jag visste inte bättre, för det var ju innan kursen hade startat). Rottis-Eva och Monica är alldeles underbara att placera ut maten lagom på min munhöjd. Jag behövde bara svänga huvudet lite till vänster, hugga till och svälja snabbt när vi promenerade förbi smörgåsbordet. Nu handlade ju inte Hallgrens seminarie om mat, utan om det missförstådda ledarskapsbegreppet, återkommer ang detta.

Enda nackdelen med färskt kött, min goa middag springer sin väg...